Jag är så jävla trött...Trött på allt Men mest av allt är jag trött på att hantera mej själv. Rättare sagt.. På att försöka hantera mej själv. Jag klarar inte ens av att känna känslan glädje längre. Jag kan vara glad och känna glädje över barnen men jag klarar inte av att befinna mig där. Händer det något att jagMot förmodan skulle göra något bra eller blir upprymd över något blir det bara ett jävla kaos likt förbannat. Tankar flyger, löften ges och fantastiska planer smids. Sen krasch på kvällen och ångest. Den enda känslan jag klarar av att befinna mig I rent överlevnadsmässigt är apati eller som mest depression. Oron över hur barnen påverkas av mej är stor. Jag är lugn och så glad jag kan vara och kraschar när de sover men vet inte om de märker något.Hur de påverkas....Sjukskrivning är något jag drömmer om men va fan... Pengarna måste in... Akut i behov av förändring men helt jävla oförmögen iAtt ta tag i det... Att se det självklara och att våga. Att våga utan någon i form av en backup läs vän känns riskabelt, onödigt men ändå det endaMöjliga för att orka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Trött idag igen. Trött och less. På allt och alla. Idag var en brännardag. Går och försöker bita ihop. Hålla ihop bitarna fast det känns som om allt redan har brustit samman. Whiskyn fyller sin funktion i alla fall. Rundar av kanterna. Gör kvällarna ...